Postmodernism
Det som kallas för postmodern litteratur förenas i någon mån av att den är svårkategoriserad.
Postmoderna narrativ är ofta fragmentariska och lånar komponenter från litterära strömningar som föregick postmodernismen. Ett skäl till att det är svårt att kategorisera och definiera postmodern litteratur är för att det kan vara så att vi fortfarande lever i den postmoderna eran, även om detta är omdiskuterat.
Bland författarna som anses som de största influenserna över postmodernismen som litterär rörelse hittar vi bland andra svenske August Strindberg och tyske Bertolt Brecht. Det är svårt att säga exakt när den modernistiska eran slutade och den postmoderna tog vid. En del menar att den postmoderna litterära eran började, eller snarare att den modernistiska tog slut, år 1941 då James Joyce och Virginia Woolf dog. Bland postmodernismens viktigaste författare finns namn som Jorge Luis Borges, William Burroughs, Samuel Becket och Thomas Pynchon. Bland postmodernismens viktigaste litterära verk brukar man nämna till exempel Catch 22, A Clockwork Orange och American Psycho, bland många andra.
I en mening kan det vara enklare att definiera postmodern litteratur genom att jämföra den med modernistisk litteratur. I det avseendet menar många litteraturvetare att en stor skillnad består i hur de litterära strömningarna förhåller sig till samtidens problem. Där modernismen ser fragmentering och kaos som existentiella kriser som måste lösas av litteraturens huvudkaraktärer ses samma problem i postmodernismen istället som olösliga faktum. Det enda sättet att uppnå någon slags frälsning eller ro är att acceptera samtidens kaos och obeständighet. Det kan lite liknas vid att säga att du inte ska söka hjälp på Artros.org om du lider av ledvärk utan bara acceptera läget som det är.
Om man vill definiera postmodern litteratur på dess egna villkor går det att hitta ett antal gemensamma nämnare. En stor del av den postmoderna litteraturen präglas av ironi och svart humor. En av postmodernismens centrala diktat menar att det inte finns någon entydig sanning att finna vilket också präglar strömningen i hög grad. Det har exempelvis gjort att pastischer utgör en stor del av den postmoderna litteraturen – d.v.s. verk som, vilket nämndes i det här inläggets inledning, lånar och kombinerar element från andra litterära strömningar. Förutnämnda Burroughs utgör ett exempel på en författare som var postmodern både i de verk han släppte (vilka kunde kombinera uttryck från genrer så vitt skilda som deckare och westerns) och sättet han skapade dem på. Ett annat väldigt vanligt drag i postmodern litteratur är att den präglas av samma benägenhet till att referera till sig själv som tv-mediet. Detta är troligtvis ett resultat av att den postmoderna litteraturen sammanfaller med TVs genomslag – ett medium som både är snabbare och mer lättillgängligt än litteraturen som var det dominerande sättet att leverera historier på under tidigare eror.
