Romantiken

Romantikens epok

Denna epok tycks ha ett helt annat tänk än den föregående epoken som var upplysningen. Det sägs att romantikens epok började under 1850-talet i Tyskland och en känd författare därifrån var Johann Wolfgang von Goethe. När det gäller England sägs det att romantiken började redan 1798. Nu under romantiken var det romanerna och diktsamlingarna som var de största inom litteraturen. Som det hörs på namnet var det romantik som skulle gälla. Romantiken gick mycket efter medeltidens kultur och man ville fly politiken. Inom litteraturen började även skräckhändelser att äga rum bland och borgruiner och gotiska katedraler. En känd författare från den här epoken var Walter Scott som under 1800-talet skrev ”Ivanhoe”, en äventyrsroman med både spänning och kärlek i. Ivanhoe bodde i skogen med sitt folk, men blev förälskad i en adelsdam och det var inte tillåtet på den tiden, de fick kämpa för sin kärlek och lyckades till slut.

Typiskt under romantiken

Att romantiken var en epok som var svårt att greppa över är något man vet, det är svårt att sätta rätta årtal, och det beror på att romantiken blev något som bredde ut sig först i Europa men sedan även ända till Amerika. Om upplysningens epok ansåg att det var människans förnuft som var det väsentligaste, var det nu själen som hade betydelse, och detta gällde inte bara hos människor utan det ansågs även finnas en själ i naturen med. Dessa saker var ingenting man ens diskuterade för det var bara så. Numera längtade man tillbaka till en trygghet som inte fanns under upplysning, man ville helt enkelt inte längre tro på övernaturliga saker. Det fanns många kända författare under romantiken och en av dem var H.C Andersen (1805-1875). Han minns vi från sagor som ”Den fula ankungen”, och ”Kejsarens nya kläder”, plus många andra sagor.